strukturtapet

I över en månad har vi nu haft utförsäljning på jobbet. "Allt ska bort". Vilket innebär hagalna kunder, mycket folk i butiken, många kassörer i kassan och stressad personal.
Igår kom där inrusande en kund, trängde sig framför alla stackars tanter som snällt stod i kö, och skrek; nu är jag här igen, och nu är jag här för att klaga!! Kunden skäller ut min (nya) kollega som ser helt skräckslagen ut. Hon blir utskälld för att vi har missat att ta bort ett larm på en vara hon tidgare köpt och kräver nu kompensation. Min kollega tar bort larmet och ber om ursäkt. Men kunden lyssnar inte. Jag försöker koncentrera mig på att mäta tyg åt min kund. Min kollegas kund fortsätter att skrika att det är för hemskt att sånt här får lov att hända och hon kräver ett paket servetter som plåster på såren. Min kollega tittar på mig med bedjande ögon om att jag ska hjälpa henne, jag ber om ursäkt åt min kund och vänder mig mot monsterkunden. Jag är ledsen att det har pipit i andra butiker, men det händer. Vi är människor, vi kan glömma. Dessutom funkar inte alltid våra larmplattor. Hon här inte ett ord av vad jag säger. Hon är fullt upptagen med att skälla ut mig, att jag ska tänka på hur jag beter mig mot kunderna, att jag inte ska lägga mig i eftersom inte någon bett om det. Dead end kändes det som. Fanns inget jag kunde säg som skulle kunna lugna denna kund. Inget annat än att ge henne ett paket servetter dör 20:-

Det handlade inte om att vi inte ger ut saker hit och dit. Eller att jag var för snål för att offra 20 kr för att få en nöjd kund. Det handlar om respekt. Kommer hon in med den attityden finns där inte en chans i helvete att jag smörar för henne. Jag bemöter henne som vilken kund som helst, med ett leende på läpparna och med mjukaste av röster. Hade hon kommit in till butiken i en mer vänlig anda, även om hon nu var besviken på oss, hade jag kanske gett henne ett paket jävla servetter. Det har jag gjort förut. Men då har inte kunden behandlat mig eller mina kollegor som en påse skit.