osammanhängade

Min hund är trött. Hon ligger brevid mig i soffan och snarkar som den lila gris hon är. Jag tittar på henne och det ömmar i mitt hjärta för hon är så vacker.
Kan knappt förstå att jag har en egen hund, tillsammans med min Rasmus. :)

Ryggen verker och ögonen är trötta efter en dåligt natts sömn. Jag sitter så rakt jag kan i soffan med datorn i knät. Köket är fullt med disk, här är stökigt överallt. Jag borde städa, men varken vill eller orkar ta tag i det.

Nyår var ett fiasko. Känslan av att vara något som katten släpat in är hemsk. Den kalla känslan av att inte vara välkommen. En sönderplanerad afton. Ett tids-schema att ikke bryta. Nära relationer att låta bli. Rädsla för att integreras. Eller kanske snarare ovilja att integreras. Med tanke på "bordsplaceringen" är där någon som inte har läst boken om how to do it. Rätta mig om jag har fel, men är den inte till för att man ska lära känna nya människor? För att herr och fru ska få sitta brevid någon annan än just denne? Eller?
Bordsplaceringen var väl uträknad, dock på helt fel sätt. Alla satt med sina respektive, de två "grupperna" var klart och tydligt placerade på olika sidor av bordet. Som om där inte var någon bordsplacering. För ungefär sådär hade folk satt sig även om man inte hade lagt namnlappar i glasen. Jag tror inte att någon av de som satt på "min" sida kände sig särskilt välkommen.
Mycket gnabb har det varit. Fram och tillbaka, om allt inför det här satans nyåret. Vilka som skall ha festen, vilka som ska få komma, vilka som skall få äta, om maten ska räcka eller ej och så vidare och så vidare. Om man tycker att det är så omständigt och jobbigt att anordna en fest. Varför ger man sig då in i det? OM man går in med inställningen att allt är omöjligt, hur ska man då kunna lyckas?
Hur orkar jag ens iritera mig över det här? Egentligen borde det räcka att jag har hört från flera håll att det hade varit ett roligare nyår om jag och rasse anordnat. Ett roligare, friare varmare mer kärleksfullt nyår.
Dessutom, så känns det som att de som höll i kalast kanske tog lite för mycket betalt. Tanken var kanske inte att de skulle tjäna pengar på att ha festen. Snarare att folk skulle träffas, umgås och ha roligt med varann. Men vad vet jag, de kanske höjde priset på den exotiska plankan just över nyår...
Så nu har jag sagt mitt, sämsta nyåret hittils i mitt liv är upplevt.