Det var med tunga steg och nedböjt huvud jag jag vandrade hem i regnet idag. Kändes som att livsglädjen försvann i takt med att jag släckte lamporna på jobbet. Egentligen förstår jag inte varför. Det hade ju varit en bra dag på jobbet, jag hann med mycket.
Kanske var det så att jag insåg, igen. Hur fruktansvärt ensamt det är. Kollegorna går hem till sina sambos. Sitter tillsammans och äter middag eller promenera en sväng. De kommer hem till en varm famn. De kommer hem till sällskap.
Folk har en tendens att försvinna. Av olika anledningar. Det gör så jävla ont. Att ens närmaste människor, gång på gång väljer annat. Vänner väljer kärleken. Syskon väljer kärleken. Alla blir blinda av sina förälskelser. Antar att jag hade blivit likadan, verkar ligga i människans natur. Vänner väljer bort livet i denna lilla stad. Man blir lämnad åt Kristianstads mörka vrår. Vem säger att jag inte har möjlighet att göra samma sak? Ingen. Varför gör jag inte det? Jag vet inte.
Varför sitter jag här och gräver ner mig själv? Ingen aning. Antar att det är en sån dag idag.
En ny bekant gav mig ett bra tips, för att inte allt skulle kännas som en rutin. Ett tips på vad man kan göra för att dagen inte skulle bli en i mängden. Ett tips som gör var dag unik. Idag börjar jag att skriva en unik sak som hänt, varje dag.
Dagens unika:
Jag var på jobbet 7 minuter innan jag började... I vanliga fall drar jag ut på det in i det sista. Men idag, var jag enda borta på Domus INNAN jag började. Unikt.
2 comments:
Du får göra uppdrag från boken! Om 2 år så ska du vara klar med alla! :O
man kan tänka positivt med!
alla fördelar med att vara singel,
du säger varma famnar och fin middag med sällskap av sin sambo?
jag säger slagsmål, gräl och bråk i stora mängder! och en vidbränd middag pga det och massa gråt hit och dit!
sen när du tänkt så här så lutar du dig bakåt i soffan och bara leeer och säger "aaahhhh vad skönt att va singel"
Post a Comment