till sebastian

Idag har det redan gått en vecka. Tänk att tiden kan gå så fort. Jag har knappt hunnit reflektera över det. Så mycket som händer i mitt lilla huvud. Men lite har jag tänkt, och har fortfarande svårt att förstå vissa delar i hans beteende, samtidigt förstår jag honom. Känns som att det inte finns ett enda bra sätt att göra det där på. Men jag gjorde så gott jag kunde, jag var så ärlig jag kunde, och jag tror att han uppskattade det i alla fall. Funkar det inte, så gör det inte det. Det är inget man kan göra någonting åt.

Människor kommer och går i ens liv. En del finns kvar för evigt, de flesta inte. Fem månader av mitt liv gick åt sebastian. Men nu är han fri, och jag är fri.

Jag kommer se tillbaka på vår tid och le. För vi hade ju roligt du och jag. Du kommer vara ett minne i mitt huvud och i mitt hjärta. Bara så du vet.