Koordination
Jag har aldrig varit särskilt känd för att ha så där våldsamt bra koordination... Armar flyger hit och dit, jag är klumpig och jag snubblar på hårstrån. Men idag har jag upptäckt lite av en dold talang. Nämligen så kan jag spela trummorna till Rock Band. Helt otroligt. Det trodde jag aldrig om mig själv!

The Race
Bästa låten att lyssna på, HÖGT om man vill hinna med att göra saker, snabbt!

Tiden
Nu sprang tiden iväg igen. Sist jag kollade var det den 4:e december. Det va långt kvar till jul. Man hade många stressiga dagar framför sig att a sig igenom, överleva.
Idag är det den 22:a december. Sista dagen man jobbar imorgon innan julafton. Helt ofattbart, vart tog all den tiden vägen?

Tiden går oftast aldeles för fort.

Snön
Det började snöa igår eftermiddag/kväll. Det har snöat hela dagen. Men först ikväll lade sig snön. Den fastnade och stannade. Underbart! Hoppas nu att det ligger en vecka så vi får en vit jul för en gångs skull!! Låt oss slippa en slaskig jul. Låt oss slippa slasket över huvud taget...

Rasmus sitter i köket och surar. Han satt med hörlurar och "sjöng med" brevid mig i soffan. Man skule kunna beskriva det som en cp-skadad bäver som försöker sjunga. Så sa jag till honom att han skulle sluta "sjunga", då blev han lite sur och satte sig i köket istället och lät som en bäver. Han fattade nog inte riktigt vad jag menade. Brusade upp och blev sur ändå, som vanligt. =)

Aoaj mitt knä. Ruvan börjar blil stor och kli-ig. Den vill att jag ska pilla bort den... Den ropar på mig. PILLA PÅ MIG! Jag försöker hålla fingrarna i styr... men som vanligt, så ska sånt bort...

Varför kontanter?
Jag undrar alltid varför det är så många som fortfarande väljer att betala med kontanter. Det är förvånansvärt många unga som väljer att flasha med 500 lappar i stället för att ta fram kortet. Varför? På ett sätt kan jag förstå de gamla damerna som väljer att ha kontanter, för de är rädda för tekniken. De vågar inte riktigt lita på apparater, och att man drar rätt summa osv. Men de vågar lita på att ingen stoppar handen i deras väska och snor hela deras pension...
BETALA MED KORT! Det blir så mycket smidigare!

Clementinberget
Rasmus köpte en sån där låda med clementiner i lördags. Den hälldes upp i min fina intermezzo-skål, ett berg av små gyllene runda älsklingar. Skålen står placerad på soffbordet och ikväll betas den av. Jag kan inte sluta äta av dem. De är som gift, jag måste ha dem, jag måste känna de små saftfyllda blåsorna sprängas i min mun. Jag har ätit 6 stycken innom loppet av ett par timmar, men jag är fortfarande lika sugen som jag var när jag skalade den första.
Jag älskar clementinperioden.

Morgondagen
Hade jag fått välja hade jag nog hoppat över morgondagen. Just 2:a december 2009 vill jag inte vara med om. Jag drar ut på nattandet så länge jag kan ikväll. Vill inte somna, vill inte vakna och inse vad jag ska ta mig igenom, igen. Alla dessa ledsna människor, alla dessa ärrade själar... Smärtan. Oron. Ilskan. Huvudverken. Det verkar som att alla ställer sig samma fråga, kommer vi klara av det här? Kommer benen bära? Kommer benen bära hela dagen, eller kommer de ge vika för vad vi förlorat.
Det återstår att se. Dett finns ingen annan utväg än att gå igenom det. Igen. Och igen. För det kommer att fortsätta hända. Hur jobbigt och förbannat jävla helvetes skit det är att tänka så, så kommer det att hända igen. Våra hjärtan kommer slitas sönder många gånger under vår livstid. Därför måste vi heala våra söndertrasade muskelklumpar med kärlek. Vi måste älska våra nära, ära dem så länge vi har dem.

Nej. Man får väl försöka sova lite.
Begravningen imorgon.